jag vet att inlägget är långt men ALLT MÅSTE LÄSAS!!
hej då var jag här igen. Kan börja med att säga att det är inte slut på bloggandet bara för att sm är slut, det lever nog vidare ett tag till. Är lite lessen över att man är hemma igen, det var trots alla skador en utomordentligt enastående helg, eller jag torsdag till fredag... Jag kommer alltså hem från ume med en svullen stortå, ett jack under ögat, , , , , för att inte tala om min lilla arm, som har blivit något av det extraordinära. Då kankse alla tänker: hoppsan här är en tjej som kör hårt på banan. till er vill jag bara tillägga at endast jacket under ögat är en matchskada. Som det står ganksa utförligt i något av nedanstående inlägg så var det en blodig brännbollmatch innan matcherna drog igång. det ledde till sjukan osvosvosvosvosvosovsov. men nu till min gullia arm. såhär var det:
Jag traskar omkring i gammlia, plötsligt out of the blue, heelt oväntat kommer en tjej (vi kallar tjejjen för X och mig för P) fram till mig: X fan vad ful du är. P AH men durå X mog1 P AHH men durå X men walla bre sluta P AHH men durå X asså jag gevjar dig! sen gevja hon mig...
Nej det gick inte precis exakt till på så vis, vore ju någe.
Det var såhär: jag gick in i en tävling mot Niko. Det här när man ska slå varann med två fingrar tills nån ger upp. Det var någon som sa att jag aldrig kunde vinna mot niko för att han är finne, då var jag ju tvungen att bevisa att jag skulle vinna. Fighten börjar... dumdumduuuuuuuuum (dramatiskt ljud) vi sitter ner och slår varann ett tag, cirkus tio min en kvart, gör ganska ont men inte outhärdligt. Efter en kvart ställer vi oss upp tar mer sats får mer kraft, nu gör det rätt ont faktiskt, men arm har liksom domnat på nå sätt, jag tappar kraften i slagen, känner hur jag håller på att torska, när jag får ny kraft av min coach pelle, en klippa den där karln. Sedan BAAAAM ett superslag, kadishshshshs sa det och jag trodde för ett ögonblick att finne skulle ge up, men ikke då. jag fick in några liknande superträffar på rad, men han ger sig inte, tårarna börjar bränna bakom ögonlocken, det är min tur att slå när jag plötsligt gluttar på min arm, och tycker den ser annorlunda ut, sen ser jag. den har svullnat upp till dubbel storlek, underarmen var bredare än mina bieceps (P.S dom är asstora). tårarna rinner jag skriker "jag ger mig" slaget är förlorat. Pelle skriker fördärvat, jag hör nikos jubelrop, men det enda jag ser är min arm (inte för att jag tittade på den, den skymde liksom all min sikt.) Det blir bara till att amputera. Men jag vill ha en revansh på lagfesten niko.
Nu såhär en dag senare kan jag meddela att den inte alls är lika svullen, men den är blå. jättefiin, dock fortfarande rätt svullen...
diverse skador
svullnade kanske inte hade gått ner så mycket ändå..
closeup på blåmärket, som dock ser värre ut IRL.
på återseende. (måste bara uppmärksamma er alla om mitt ordförråd i detta inlägg) wow typ
/ pål
Kommentarer
Postat av: stålle
Drog en fanbild på mailen, hoppas det var ok! kjam
Postat av: pålle
stållepålle du är skön
Trackback
